include_once("common_lab_header.php");
Excerpt for De oskyldiga själarna del II by , available in its entirety at Smashwords

De oskyldiga själarna

Del II



En novell baserad på verkliga händelser och personer, men som ändå är fiktion.


Tidigare publicerade noveller av Emilia Wahlgren:

De oskyldiga själarna del I

Nattens skimmer

Andas för mig




Copyright © 2019 Emilia Wahlgren

Erika pausade. Spände blicken med jämna mellanrum i ömsom tvillingsystern Claire ömsom i bilderna på familjen som prydde hennes vita vardagsrumsväggen bakom henne.

’Vi kan inte fortsätta bära på all denna hemlighet själva.’ Erika drog efter andan och fortsatte prata målmedvetet. Passade på nu när systern för en gång skull lyssnade utan motsägelser. ’Vi måste sätta stopp en gång för alla. Ingen ska få skada oss mer, än mindre manliga släktingar’, fortsatte hon redogörelsen och reflexmässigt slog båda två ned sina blickar.

Trots att hon och Claire var de faktiska offren, kunde de inte låta bli att känna skam.

Den första personen som förgrep sig på dem, när de var runt tre år, var en son till en familjevän. Han och hans mor var på besök en söndag eftermiddag och när mödrarna var inne i köket passade pojken på att dra med tvillingarna in till ett av husets sovrum. Låste in sig själv där tillsammans med dem för att ostört kunna testa några kroppsliga aktiviteter han ska ha sett i en film med vuxet innehåll. Men som tur var förstod mödrarna att något inte stod rätt till när de upptäckte att barnen var borta samt att en av sovrumsdörren var låst. De bankade på dörren och uppmanade pojken att öppna omedelbart. En kvicktänkt handling som hindrade honom från att fullborda sina så kallade tester.

Å andra sidan var pojken bara några år äldre än tvillingarna. Inget mer än ett barn själv när händelsen ägde rum, och barn som skadade andra barn gjorde det sällan av illvilja. Något tvillingarna tröstade sig med.

Den andra personen som förgrep sig på dem var en avlägsen släkting som de kallade för äckelfarbror Dan från Finland, utan att veta om han de facto var deras släktning genom blodsband eller bara någon som växte upp med deras föräldrar och därigenom ansåg sig själv vara en släkting. Hans hemvist var i Finland, men ibland kom han på besök till Sverige. Under ett av besöken, när tvillingarna var runt sju, smög han in i deras rum en natt och satte sig vid sängkanten. Han började sedan ta på dem, försiktigt som för att inte väcka dem. Först blev Erika fastfrusen av skräck där hon låg på magen med ansiktet vänd mot Claire som också låg på magen och höll krampaktigt i Erikas hand. Hjärtat dånade i öronen och efter vad som kändes som en kvart, kände Erika en rännil av svett som rann längs ryggraden. Ett tecken, tänkte hon, och drog instinktivt i Claires hand och båda två sprang ut ur rummet. Tjugo år senare ungefär bestämde de sig för att inte låta äckelfarbrodern undkomma. De polisanmälde honom vilket föranledde att han flydde från Europa och gick under jorden direkt efter att anmälan gjordes. Dessvärre lades utredningen ned på grund av att preskriptionstiden för brottet han hade utsatt dem för hade passerat.

’Ja jag vet, men vet inte om jag orkar mer. Kan vi inte bara avbryta kontakten och låta karma ta hand om dem? Jag…’

Erika vet att Claire är trött, men hon tänker inte ge sig förrän de kommer fram till en överenskommelse om hur de ska gå vidare.

’Jag tror aldrig vi kommer att känna ro inombords om vi inte gör något drastiskt…och tänk på att de skulle kunna skada andra tjejer. Om inte de redan har gjort det så att säga.’

’Om vi gör det här, måste vi vara försiktiga och inte göra något utan den andras godkännande. Och vi ska heller inte kontakta föräldrarna. Låt de njuta av sin julsemester. De behöver inte veta att deras idioter till söner fortfarande är idioter.’

Erika nickade sitt bifall. ’Du kommer inte att ångra det här. Förresten så drömde jag för några nätter sedan att både Donald och Daryl var på väg att slå mig. Vaknade precis när en av deras öppna handflata kom emot mig i luften.’

Claire skakade på huvudet. ’De är så omogna. Fattar inte hur de tänker och när ska Daryl flytta från föräldrarna? Han är ju tjugosju år.’

’Vad som försiggår i deras skruvande hjärnor är det nog ingen som vet.’ Erika pausade. ’Det är två andra saker vi måste vara överens om?’

’Vilka saker?’

’Gabriel säger vi inget till annars kommer han avbryta affärsresan och åka raka vägen hit.’

’Han är ju din fästman, han måste få veta.’

’Jo och det ska han få, men inte nu. Jag väntar tills han kommer hem nästa vecka.’

’Okej, och det andra?’ suckade Claire.

’Om jag mot förmodan skulle bli slagen eller skadas på ett annat sätt på grund av att vi kontaktar polisen, får du under inga som helst omständigheter försöka läka mig. Vi kommer att bli bevakade som hök av dem och om du gör något riskerar vi att bli påkomna.’

Claire snörpte på munnen. ’Instämmer, Gud vet vad de skulle göra om de kände till våra dolda förmågor.’

’Exakt.’

’Men du.’ Claire lade händerna på Erikas skuldror. ’Jag vet att det har gått flera fler…flera år nu…men.’ Hon vände bort ansiktet och snörvlade. Vände sedan tillbaka det igen och sade: ’Förlåt för att du fick gå igenom allt det där med Rose-Marie, eller vad hon nu hette, utan mig. Jag borde ha varit där för dig. I stället var jag i USA och levde collegelivet.’

Utan varsel mötte Erika henne i gråten. ’Du var med mig, via sms, videosamtal, brev.’ Hon torkade bort tårarna under ögonen. ’Du var alltid med mig.’

’Jo men…nu gjorde jag ju det igen. Lämnade dig ensam. Just den enda gången vi inte var tillsammans i föräldrarnas hem så hände detta. Jag visste att jag borde ha varit med och firat jul med er i går.’

’Sluta det är inte ditt fel.’ De kramade om varandra. ’Vi fixar det tillsammans. Som alltid.’

Kort därpå begav de sig till polisstationen, för att ansöka om kontaktförbud gentemot deras äldre broder Donald och det fjärde syskonet i syskonskaran, Daryl – tillika Donalds vapendragare.

Donald var den tredje personen som förgrep sig på tvillingarna. En frostig syskonrelationen som tog sin början under barndomen när han lekte med deras kroppar på ett oanständigt sätt. Som tur var gick det aldrig så långt som han avsåg eftersom tvillingarna stretade emot och stoppade honom. Han må ha varit större och starkare, men de var två små envisa flickor som visste att det han gjorde var fel och därmed vågade kämpa emot med all kraft de uppbådade.

Å andra sidan var han bara två år äldre än tvillingarna. Också bara ett barn med andra ord, precis som den första förgriparen, men när tvillingarna och Donald var i tonåren hade han vid ett tillfälle örfilat dem och sagt nedvärderande saker. Anledning: en av hans vänner påstod att tvillingarna hade pojkvänner i hemlighet samt skolkade från skolan för att umgås med dem. Ingendera var sant vilket tvillingarna försökte förklara, men det bekom inte Donald.

Denna gång hade tvillingarna ingen förklaring de kunde trösta sig med eftersom Donald var runt arton år. En ung vuxen man som medvetet valde att slå dem. Med illvilja.

När de konfronterade honom försvarade han sig med att känslomässigt utpressa dem. Sade att han skulle berätta för alla om deras traumatiska uppväxt och att de fick psykisk hjälp till följd av det. Han hotade även med att han skulle se till att de inte skulle ha några vänner kvar och att han skulle vända alla släktingar emot dem. Tvillingarna backade av rädsla.

Åren fortskred och Donalds beteende fortgick, men enbart i form av verbal misshandel. Han påpekade på måfå att han alltid hjälpte och stöttade tvillingarna, ”slogs” för dem och att de borde vara tacksamma för allt han hade gjort för dem. Och med ”slogs” syftade han på en händelse där tvillingarna tillsammans med en tjejkompis och tre killkompisar var ute och promenerade i stan, och av en slump träffade på Donald och hans vänner. Enligt Donalds utsaga, fick han och vännerna en indikation på att en av killarna i tvillingarnas sällskap var en player och ute efter Erika. Därmed attackerade de honom.

Kanske hade han rätt och om så var fallet var tvillingarna givetvis tacksamma över att han tillrättavisade honom, men oavsett sanningshalten i Donalds teori ansåg de inte att det rättfärdigade hans och hans vänners våldsamma beteende. Än mindre hans beteende mot dem när de var unga.

Ändock gav tvillingarna efter för den känslomässiga utpressningen. De höll tyst så länge de förmådde. Och inte bara det. Utan de blev dessutom tvungna att upprätthålla vänskap med Donalds samtliga kommande flickvänner mot sina viljor. Och när hans relationer tog slut beskyllde han alltid tvillingarna. Sade till flickvännerna att tvillingarna inte tyckte om dem och att han som storebroder var tvungen att välja sina systrar framför dem. När det i själva verket handlade om att tvillingarna inte ville ha en nära relation till Donald samt ville givetvis välja sin umgängeskrets och låta potentiella vänskapsband utvecklas naturligt. Inte av tvång.

Men det fanns en särskild flickvän som tvillingarna avskydde ända in i benmärgen – någon vad tvillingarna anbelangade inte hade något emot att Donald hade en relation med, men som de själva inte ville ha något att göra med. Hon hette Samantha. Gick i samma klass som dem under låg- och mellanstadiet och ägnade sig åt att mobba tvillingarna tillsammans med sitt coola gäng under mestadels av skoltiden. Något Donald kände till, men bortsåg från när han och Samantha vid mitten av tjugoårsåldern inledde ett förhållande. Ett där tvillingarna ofrivilligt återförenades med Samantha och som utlöste konflikter mellan dem. Konflikter som innefattade att Samantha spred osanna rykten bland deras gemensamma vänner. Påståenden om att tvillingarna var psykisk störda och erhållit psykisk hjälp samt ägnade sig åt sexuella handlingar med olika killar, när Samantha mycket väl visste att tvillingarna hade fasta förhållanden. Syftet: att skapa uppbrott mellan tvillingarna och deras respektive pojkvänner samt isolera tvillingarna från deras närmaste omkrets.

Det hela slutade med att tvillingarna förlorade ett antal vänner och att Donald gjorde slut med Samantha. Men återigen beskyllde han tvillingarna. Sade att de inte tyckte om henne och att han därigenom var tvungen att välja sina systrar framför henne. Hederligt, om man såg det från ett objektivt perspektiv och inte kände till vad som egentligen hägrade bakom kulisserna.

Något år efter deras uppbrott, träffade dock Donald en ängel som tvillingarna gärna kallade henne för och innerligen ville ha en vänskap med. Men vid den tidpunkten hade tvillingarna dessvärre hunnit få nog av alla känslor som uppfyllde dem till brädden: minnena som inte gav vika, de ofrivilliga offerkoftorna de bar på och allt annat därtill.

Särskilt under gårdagens julafton då Erika nästan blev slagen bara för att hon stod upp för sig själv. Det hela hade eskalerat till den nivån efter att Daryls flickvän tillsammans med den näst yngste broderns flickvän ansåg sig berättigade till att inte behöva fira julafton enligt familjens gängse traditioner, utan beklagade sig för oviljan att delta och förklarade att det berodde på att de var muslimer och därmed skulle allt som hörde till den kristna tron tystas ned i deras närvaro. Något som fick Erika att se rött. Hur skulle de känna om hon och Claire traskade in i deras hem och började styra och ställa utan att de hade något att säga till om? Hur skulle de känna om de tvingades bli vänner med människor – de inte hade något gemensamt med – och dela med sig av sina privata liv utan att ha något att säga till om? Ett stillsamt vrål av vrede inom Erika ville göra sig till känna, men en varm våg av kärlek för tjejerna underminerade dess kraft.

Alla är välkomna här och givetvis respekteras alla oavsett bakgrund, men i slutändan är detta ett kristet hem och alla som kommer in hit måste respektera det’, sade Erika med lugn röst och stabil blick.

Daryls flickvän blev ursinnigt. Rusade ut från köket och in till arbetsrummet tvärs över. Således fick hon sin vilja igenom: firandet av Jesus födelsedag avbröts. Donald, Daryl och den andra flickvännen följde efter henne och uppfodrade röster hördes inifrån rummet: ’Hon attackerade mig för att jag är muslim’, sade flickvännen gråtfärdig, väl medveten om att hennes yttrande var långt ifrån sanningen.

​’Och jag är också muslim, så hon attackerade mig också’, tillade den andra flickvännen.

Arbetsrumsdörren flög upp och ut kom Donald med raska steg mot Erika, med Daryl tätt bakom som sin svans.

Vi kommer att kasta dig åt sidan om du öppnar din mun igen!’

Ni är ju pinsamma. Jag är inte rädd för er. Och alla vi här vet att jag älskar tjejerna och inte har något emot dem! De har säkerligen blivit manipulerade av er, för jag har aldrig sett dem bete sig så dramatiska som i kväll.’

Lugna ner dig syrran’, försökte de yngsta bröderna Sonny och Felix avvärja den oundvikliga konflikten.

Nej, jag tänker inte lugna ner mig. Era bröder är inga riktiga män eftersom riktiga män skadar inte kvinnor!’ fortsatte Erika sitt upproriska tal. ’De har skadat mig och Claire i åratal och i ärlighetens namn när jag ser på dem nu, så är de inget annat än pinsamma pojkar med rubbad tro om att de är män!’

Håll käften!’ röt Daryl medan Donald var i färd med att ge Erika en örfil.

I samma sekund for Claes hand upp i luften och tog tag i hans handled. ’Rör henne och du är död.’

Claes var det tredje barnet i syskonskaran och någon som skyddade tvillingarna i vått och torrt, men som också ville att de skulle lära sig att stå upp för sig själva. Därav sin tysta inblandning.

Daryl stod som fastfrusen. Donald ryckte loss sin handled och staplade bakåt så att han nästan trampade på Claes fyraåriga dotter som svarade med ett slag mot hans bakben. ’Rör inte min pappa och min faster!’ Skrek hon och slog med sina små nävar mot honom. ’Han är min pappa!’ fortsatte hon.

Claes lyfte upp dottern. Beordrade därefter Donald att lämna bostaden och både Daryl och Felix att gå och trösta sina flickvänner. Alla tre bröderna lydde, och försvann utom synhåll.

Erika stegade in i polisstationen på Kungsgatan med Claire i armkrok. Hon suckade djupt.

’Och bara sådär tog grälet slut?’ frågade Claires fästman Mike.

Erika nickade.

’Men vad säger Claes och föräldrarna om allt som har hänt innan?’

’De vet inte allt. Donald och Daryl är experter på att hålla sina vidriga personligheter bakom stängda dörrar om man säger så. Lite som doktor Jekyll och mister Hyde.’ Erika drog Claire närmare sig. ’Och jag och Claire har väl inte riktigt förmått oss att berätta allt heller.’

’Jag borde ha varit med dig i går’, inflikade Claire med tämligen darrig röst. ’Jag kan inte låta bli att känna skuld.’

’Du behövde vila älskling, du kan inte lägga ansvaret på dig’, svarade Mike. ’Ni båda två måste sluta skuldbelägga er själva för Donalds sjuka beteenden. Och Daryl har med åren själv valt att bli bästa vän med Donald och därigenom lärt sig efterlikna hans beteende som innefattar att bejaka kvinnoförnedring. Och även om det utsträcker sig enbart till den verbala efterliknelsen, så är han tyvärr…lika sjuk.’

’Mike har rätt. De båda är bortom räddning, vi kan bara rädda oss själva och för att göra det måste vi sluta skuldbelägga oss själva. Annars kommer vi typ…dö av utmattning.’

’Jo jag vet men vi visste ju att detta skulle hända. Du hade en föraning, och ändå lämnade jag dig själv med dem’, sade Claire och slog handflatan lätt mot sin panna.

’Mina föraningar tenderar att ge vaga indikationer på när något kommer att ske, så ingen av oss kunde ha vetat att idioterna skulle få en fnatt på självaste julafton.’ Erika tryckte in den gröna knappen på kölappsautomaten och ryckte loss lappen som skjöts ut. Eftersom det var morgon på en vardag var väntrummet nästan tomt, men Erika såg ändå i ögonvrån hur de få besökarna på plats stirrade på dem. ’Dessutom var ju de andra vänliga själarna där, såsom Sonny, Felix, Claes med dottern som hjälpte mig.’

’Ja och det var ju tur det.’ Claire tystnade. ’Men lite sådär på tal om annat: jag har ärligt talat fortfarande inte förstått hur Donald har lyckts dra till sig en flickvän med ett fint hjärta.’

’Samma här’, höll Mike med. ’Må hon öppna sina ögon efter att hon får höra om gårdagen och lämna honom innan det är försent. Egentligen borde er storebror tacka er. För hade det inte varit för att ni avslöjade Samanthas riktiga ansikte hade han ju inte träffat sin nuvarande partner. Såvida inte skenet bedrar och hon i själva verket är en replik av honom men i kvinnligt format.’ Mike tystnade. ’Så snälla hörni, var inte snabba med att släppa in henne i erat liv. Se hur det gick med de andra flickvänner, ni öppnade upp er och började älska dem. Och nu helt plötsligt anklagar de Erika för att vara islamofob.’

’Mm’, hummade Erika.

’Men de menade inte det. De vet att ingen i vår familj har något emot att de är muslimer och de vet att jag och Erika älskar dem lika mycket.’

’Deras beteende hade högst sannolikt med Donalds, och eventuellt Daryls, behov av att få bråka med sin syster’, tillade Erika och ryckte därefter till av att det tjöt om högtalarna.

Monitorn ovanför receptionen visade samma siffra hon hade på nummerlappen. Med bultande hjärta, tårar som strilade stillsamt och fuktiga handflator blickade hon mot receptionisten. Reste på sig tillsammans med Mike och Claire och stegade fram. I samma veva hon yttrade sina första ord till mannen bakom plexiglaset, vällde klarnade tankar i huvudet på henne: Du och Claire har inget att vara rädda för! Tänk på att ni indirekt hjälper andra som befinner sig i samma sits men vars styrka att kämpa emot har sinat.

*

Efter genomförandet av polisanmälan, svor Claire att inte låta händelserna som föregick sinnesstämningen hon och Erika befann sig i att förgå utan värde. Nej, hon skulle inom en snar framtid byta yrkesbana och arbeta med att hjälpa de utsatta. Läsa en magisterutbildning i psykologi och därefter doktorera i ämnet. Forska om hur barns kognitiva, sociala och emotionella faktorer relaterar till varandra efter ett trauma samt vilka behandlingsmetoder som torde vara mest effektiva. Kanske skulle hon till och med att ha turen med sig och hamna i en forskningsgrupp som upptäcker en banbrytande behandlingsform.

Men tills dess behövde hon och Erika följa polisens råd, nämligen vidmakthålla distanseringen till Donald och Daryl som förorsakade konflikten på julaftonen. Och flickvännerna som deltog i den. Det förstnämnda rådet skulle hon och Erika att följa utan föga ansträngningar, men det andra rådet gjorde ont att följa. För båda två hade kommit att älska flickvännerna som om de vore deras egna systrar, även om det fanns en inre motvillighet som härrörde från att deras vänskapsrelationer började tämligen med tvång.

Måhända att hon och Erika behövde genomlida allt som hade skett i deras liv, funderade hon när hon senare på kvällen gick och la sig med oron fladdrande i magtrakten. För att de sedan skulle plåstras ihop var för sig och under sina kommande vuxna liv, utvecklas till kvinnorna de var ämnade att vara.

Två fighters för de utsatta.


Download this book for your ebook reader.
(Pages 1-10 show above.)